MENY
Vi har träffat trevliga människor efter vägen. Endast en natt har vi stannat på campingplats. Det var en liten, liten camping i Åtvidaberg. Det bodde ungefär fem till där. Vi gillar inte campingplatser utan stannar helst på någon parkering vid vatten. Det finns massor av fina platser där man kan stanna till en natt.
Första dagarna under resan var mitt huvud fullt av stressande tankar på allt jag måste göra, allt jag måste ta ansvar för, allas förväntningar på mig...både verkliga och inbillade. Men efter några dagar "on the road" började allt lugna ner sig. Jag älskar att åka bil och se allt vackert från bilfönstret.
I går när vi åkte hemåt började jag tänka igen och jag måste skriva en "göra-lista". Det är mycket nu! Mammas man har gått bort och jag vet inte riktigt hur mycket jag ska ta ansvar för. Jag har ingen erfarenhet av detta och vet inte hur allt ska gå till. Sen har jag min kurs som ska bli klar innan jag börjar jobba igen. Det är ju frivilligt och jag gör det av eget intresse, men tiden måste finnas för det är mycket att läsa.
Idag ska jag börja beta av min lista så jag kan vara ledig några dagar till innan begravningen och innan det är dags att börja jobba igen.
Jag tror att jag behöver några dygn till i husvagnen. Det finns flera vackra och rofulla platser här hemmavid där man kan bo. Leffe vill fiska och jag vill läsa och skriva. En bra kombination. Vi stör ju inte varann precis.
Hoppas ni vänner har en skön sommar!
Kram
/AnnaLi
Det kommer att ordna sig med allt. Roligt att ni varit ner till Vimmerby, dit vill jag också resa nån dag och kika.. Kram
Kära mamma! Det är alltid en första gång för allt någon gång. När stunden är kommen är det bara ta en sak i taget och göra det man kan. Ingen kräver att du ska veta allt bara för att du är vuxen. Fråga Ylva, mig, pappa, eller någon annan som har haft anhöriga som gått bort. Om inte googla.
Jag brukar googla saker jag inte vet, ibland blir det resultat ibland inte. Men i slutändan går man alltid en eller fler erfarenheter rikare från där man startade.
Det är skrämmande med nya händelser men du står inte ensam ingen av oss gör det. Vilket fall så klarar du det. Vi alla gör det. Det är jobbigt när man är i det men som med allt så lär man sig att gå vidare. Människan fungerar lite så. Man upplever, känner och går vidare. <3
Allt kommer bli bra på begravningen. Vi är där tillsammans och vi hedrar och minns morfar och låter han gå vidare till sitt andeliv som han borde fått gjort för länge sedan. Han har frid nu och kan se ner på oss och minnas oss igen.
Det var så bra med honom för han levde så lätt. Han älskade mormor och oss alla och var nöjd med att bara få finnas till. Att vi gör detta tillsammans är det bästa. Jag känner i hela mig att han ler mot oss nu.
Allt kommer bli bra mamma.
Stressa inte upp dig.
Ringer dig sen!
Kram
Japp allt ordnar sig. En sak i taget, lugnt och fint.
3