Lyckeboanna

Gränna, Visingsö, High Chaparral, Eksjö...
Hemma i Lyckebo igen efter en resa söderut tillsammans med Leffe, Syster Yster & Klangen.

Började med Gränna, Visingsö och polkagrisar hos Polkapojkarna. Polkagrisar tillverkade i Gränna smakar garanterat mycket mycket bättre än andra polkagrisar.  
Här är en bild över stora vackra Vättern på väg hem med färja efter en fantasktisk middag på Restaurang Solbacken på Visingsö. Tyvärr hade hästarna slutat jobba för dagen så det blev ingen hästtur denna gång.



Fortsatte resan längre söderut och lyckades få övriga att förstå att jag helt enkelt måste gå in på garnaffären Lerdalaboden vid Ekhagsrondellen i Jönköping och ladda mitt garnförråd. Tålmodiga och fantastiska vänner gillade läget och väntade snällt när jag handlade två kassar fulla med garner till mitt projekt "Mobilsockan".

Rullade vidare och kom till vilda västern i High Chaparral, Hillerstorp. Åkte med ångloket och råkade ut för tågrånare och pangpang. Barnaögon tindrade och blinkade i krutröksmolnen! Kom fram till Mexico där vi fick Chiliconcarne och öl. Strosade runt ett tag och tittade på allt fantastiskt han byggt upp, Big Bengt. Imponerande! Syster Yster googlade på Big Bengt och tydligen lever han fortfarande och ska fylla nittio år i år! Vilken krutgubbe! =)


 
Åkte vidare mot Värnamo. Tittade var jag lekte som barn. En grå och till synes trist bakgård var vad jag såg idag, för femtio år sedan var den bakgården hela världen för mig. Den bästa platsen på jorden. Där lekte jag med mina kompisar. Jag minns bäst kompisen Elisabeth Lindberg. Hennes Pappa Erik var vicevärd och min Pappa Ernst var vaktmästare. När vi blev osams jämförde vi vilken pappa som var bäst. Nostalgi!

Hälsade på Pappas grav. Pappa jobbade på gummifabriken då. Det var förmodligen därför han dog så ung. Att arbeta med gummi på den tiden var inte så hälsosamt!




Färden fortsatte mot Eksjö och min dotter Lina med familj. Våra vänner åkte norrut igen, men jag och Leffe stannade kvar. Jag ville mysa med mitt barnbarn några dagar extra. Jag hör till de lyckligt lottade som fått ett barnbarn! Det är ju ingen självklarhet.



Med kärlek!
AnnaLi
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress