Lyckeboanna

I dag gjorde jag sista besöket hos Terapeuten. Jag önskar att alla skulle få möjlighet att samtala med en bra terapeut, en som är lika bra som "min". Vi har träffats och samtalat ungefär femton gånger under de två år jag varit sjukskriven för utmattningssyndrom. Jag har fått med mig en hel del "verktyg" för att hantera stress och motgångar i fortsättningen. Vi har tillsammans gått igenom hela min livslinje, alla de perioder som aldrig bearbetats utan bara stoppats undan i en inre gammal soptunna som aldrig blivit tömd.

Det du upplevt i ditt liv sätter spår.  

I lördags kände jag för första gången på flera år en glimt av mitt forna jag. Under några timmar gjorde jag sallad, lagade lunch och städade köket bara för att jag orkade och ville och kände glädje. Jag fick energi och kraft som förr i tiden, innan utmattningen tog över. Jag är på väg tillbaka till ett meningsfullt liv! Jag har förstås bättre och sämre dagar, men det går åt rätt håll.

Att göra avslutet hos Terapeuten idag känns som första steget på en ny fortsättning. Nu ska jag använda mig av min nya livskunskap. Jag kommer alltid att vara allergisk mot stress och jag behöver därför vara uppmärksam på om jag får stressymptom. Jag ska prioritera mitt mående. Jag har tränat på att säga ifrån och att göra bra val för att hushålla med min begränsade energi. Ingen har tackat mig för att jag arbetat mig sjuk. 

 

 

Bilden föreställer en kvinna med resväska som ser ut mot horisonten. Tycker den passar mig idag.