Lyckeboanna

En dag för några veckor sedan gick jag på promenad i skogen tillsammans med min hund Dolly P. 

Jag kände mig lite låg och hade ganska dystra tankar. Livet kan ju ibland kännas lite grått. 

Jag frågade Gud om han kunde ge mig ett tecken på att Han ser mig och bryr sig om mig. Jag drog till med något som för mig aldrig hänt och speciellt inte i vår skog. Gud låt mig komma till en plats som är full av gula kantareller så vet jag att Du ser mig och bryr Dig om mig, sa jag.

Sedan gick jag några meter och kom till nån kvadratmeter som var full av kantareller. Jag började skratta, blev så glad och sa; "Gud jag fattar! Du ser mig och du bryr dig om mig! Jag är ditt barn och du älskar mig!" 

Ni ska veta att jag aldrig hittar kantareller i vanliga fall. Jag har inte den blicken. På bilderna syns inte alla kantareller för det fanns minst lika mycket under mossan. Det blev tre hundbajspåsar fulla. Ett kilo vägde de jag plockade och då tog jag ändå inte allt. 

Gud finns och Han gör under! Det gäller att be om dem och att ha rent uppsåt och ärligt hjärta.

Med kärlek!

//Anna