Morgon i husvagn
God morgon Vänner!
Jag har, som några av er redan vet,  utmattningssyndrom och orkar tyvärr  inte mycket mer än att vara hemma och göra så lite som möjligt.
Ibland utmanar jag mig dock och gör en resa. Behöver pröva mina vingar och känna att jag orkar något mer än förra gången, att det blir en förbättring.
Några dagar denna vecka har jag och min man rest med husvagnen och hälsat på barn, barnbarn, släktingar och vänner. Det går bra att umgås och vara social. Det är så roligt att träffas.
På kvällarna, efter en dag med umgänge,  kommer tröttheten då jag får vila i husvagnen. Det är inte en trötthet man somnar av utan en psykisk och fysisk känsla av matthet. 
Försöker sova utan insomningstablett men det slutar ändå med att jag måste ta den framåt natten när jag snurrat och vänt ett par timmar. 
Jag har lärt mig mycket om mig själv under de två år jag varit sjukskriven och jag vet att det nu är dags att resa hem till några dagars total vila i tysthet hemma. 
Trots att jag är jätteledsen att jag drabbats av denna märkliga sjukdom så finns det ändå en del som är positivt. Jag har, som sagt, lärt mig mycket om mig själv och varför jag hamnat i utmattningssyndrom. Jag har hittat mitt eget lugna tempo som inte synkar särskilt bra med tempot i samhället. Jag har lärt mig att lyssna till vad jag vill och mår bra av samt säga nej. Jag har upptäckt naturen med dess stillhet och rikedom. Jag har fått nya djurvänner. Jag  stannar upp och njuter av ett vackert träd, en blomma eller en solnedgång. 
Jag vet fortfarande inget om framtiden. Väntar på plats på Arbetslivsresurs. Det är dock tvärtyst från Af och Fk så jag tar en dag i sänder så får vi se vad som händer. 
Livet är här och nu. Ingen är lovad en morgondag.
Jag är ju kristen och tror på en fortsättning i en annan dimension, i en ny kropp av ett annat slag. Det är bara den fysiska kroppen, skalet, som dör. Det sinnliga kan inte dö. Så älskade Gud världen att han gav sin egen Son för att var och en dom tror på Honom inte ska dö utan ha ett evigt liv. När jag ser storheten i naturen och alla dess detaljer är det svårt att inte tro på en skapare. Och vem får fostrets hjärta att börja slå? Vem styr vindarna? Materialet i ett rosenblad! Doften! Och sinnena, livsenergi och kärlek varifrån kommer det?
Skickar med några underbara bilder som jag tagit denna veckan. 
Önskar Dig som läser K
ärlek och Glädje i ditt liv. 
Kram!
Anna
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress